Idag läste vi en tänkvärd liten saga om Egon som tog hand om en rävunge. Med tiden blev han väldigt fäst vid räven. Men ju längre tiden gick och rävungen växte ville den mer leva som en vild räv. Egon blev så klart ledsen när han inte kunde bestämma över räven längre. Till slut lät han i alla fall räven återvända till skogen. Boken slutar med orden:
"Egon fick gå den långa vägen till bonden ensam, men der gjorde egentligen ingenting. Han kände sig glad. Han hade en vän. En röd och grann räv någonstans i skogen. En lycklig räv. För nu sprang Kalle (han hade döpt räven till det) dit han själv ville. Som en vind for han fram, i galopp alldeles fri. Och Egon visste att Kalle skulle komma hem igen. Kanske i dag eller i morgon. Eller någon annan dag."
Vi hade en bra diskussion efteråt om att man inte kan bestämma över ett vilt djur. Och också att man kan ha en vän för livet även om man inte träffas varje dag.
Efter sagan gjorde vi en bilduppgift och idag var det att klippa fina höst-ek-löv. Lite pilligt men det gick bra.
Nu sitter löven i våra fönster.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar